Hur kan någon komma på idén att starta ett helt museum över den svenska luffarepoken och ägna all sin tid och kraft till att dokumentera dessa vandringsmän och vandringkvinnor? För Göran Johansson i Boda Glasbruk har det blivit en livsuppgift och dessutom en framgångsrik sådan. Den 10 februari fyller han ålderspensionär, 65 år.

Hönsa-Lottas luffarmuseum har på några år blivit Glasrikets främsta besöksmål för bussresor, omskrivet i hela landet och lockar numera även allt fler utländska besökare.

När vi träffar Göran Johansson, i luffarkretsar namngiven till ”Snacke-Per”, på en av hans inspirationsresor i södra Andalusien i slutet av januari har hittills 60 busslaster bokat in ett besök under sommaren.

– Det är en fantastisk utveckling, säger han över några tapas i soliga Nerja. Det kunde väl ingen tro när museet startade för 15 år sedan. Och det har skett helt av egen kraft, vi har inte begärt en krona i stöd.

65 år

Göran Lennart Johansson

Född: Den 10 februari 1955 på Väster i Lund.

Familj: Sambon Inger Rydbrink.

Bor: I Boda Glasbruk

Utbildning: Journalistutbildning på Värnhem i Malmö och en mängd kurser på Fojo, fortbildningen för journalister i Kalmar.

Arbete: Som journalist har han arbetat på Ölandsbladet och även jobbat för Expressen och Kvällsposten. Under tio år ägde han en egen mediebyrå. ”Jag har prövat lite av varje.”

Om livet som pensionär: ”Jag tog ut pensionen från 61 års ålder, så jag har tjuvstartat lite”. För ett år sedan lade han av med journalistiken och ser nu fram mot att kunna lägga all energi på luffarmuseet.

Om namnet ”Snacke-Per”: Alla som jobbar på museet har gamla luffarnamn. Men till skillnad från de flesta andra namn har ”Snacke-Per” aldrig funnit på riktigt. Men den som lyssnat på Göran kan intyga att det finns ett visst fog för tillnamnet.

Visa mer...

Sedan några år är han och Inger Rydbrink, tidigare kommunalråd i Nybro, ett par. Hon fyller också 65 år i år och är i allra högsta grad engagerad i luffarmuseet, gatuköket i Boda Glasbruk som man investerade i för något år sedan och årets nyhet, minigolfbanan.

Nu har man också transformerat den ekonomiska förening som startade museet till ett aktiebolag. Göran Johansson är direktör. Luffardirektör.

– Ja, det kan man kanske säga. Luffarkungar har det funnits många som velat kalla sig. Men ingen direktör så vitt jag vet.

Han har jobbat på olika platser men utbildade sig till journalist på Värnhem i Malmö. Kom så småningom till Öland och har sedan dess blivit sydöstra delen av Sverige trogen. Han talar lyriskt om tiden på Ölandsbladet i Borgholm där veteraner som chefredaktören Jan-Erik Sjöholm, legendariske Acke Sandström och Expressens Göte Fridner och Stig Alkhagen lärde honom journalistiken från grunden.

Men Görans luffarengagemang startade egentligen med en hyttsill för 20 år sedan.

– Jag har ju alltid gillat att prata och engagerades av krögaren på Målerås glasbruk för att prata lite om luffarna och hyttsill, som då var väldigt populärt. Jag läste på och kunde berätta om fenomenet.

– Men där träffade jag också Birger Magnusson, som skrivit två böcker om luffare. Jag blev helt såld på de här människorna och deras livsöden. Men upptäckte också att allt detta höll på att gå förlorat. Det här var samhällets allra minsta och det fanns ytterst lite dokumenterat om dem.

Det var så det började. Göran samlade på sig både vetande och material. Sedan 15 år är allt samlat på det välbesökta museet. Där finns både luffarslöjd, 800 tavlor målade av luffare och mängder med dokumentation, filmer och intervjuer. Ett besök på museet tar timmar, speciellt om ”Snacke-Per” är i sitt esse. Oftast avslutas också visningen med en luffarbulle.

Den siste luffaren, ”Cykel-Sten”, avled 2007, men hade då inte behövt traska runt landet på många år. Lufferiet anses ha upphört 1957.

– Luffaren fanns inte bara i Sverige, utan lite varstans i världen. Det var ett tidsfenomen innan välfärdsstaten hunnit växa till, säger Göran Johansson.

Ett par vintrar har Göran tillbringat i Spanien, han har skrivit en bok om luffarna. Det ska bli två till. Och han har spelat in en skiva med luffarmusik. Även om han nu fyller 65 har han inte tänkt sig trappa ner på arbetet. Luffarmuseet har nu nya avdelningar med gigantiska samlingar av bland annat väckarklockor, äggkoppar och änglar.

– Jag hade ju hoppats på att få träffa Christina Schollin, som också älskar änglar, när jag var nere i Nerja, där hon bor mesta delen av året. Men det blev tyvärr inget möte. Men jag hoppas att hon kan komma till Boda Glasbruk, säger han.

 
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.